Den blomstertid nu kommer
Den blomstertid nu kommer är en psalm från år 1695 med text av Israel Kolmodin. Den har skrivits om flera gånger, bland annat av Johan Olof Wallin som år 1819 gjorde en bearbetning av texten till den version som finns nedan. Den senaste omskrivningen gjordes år 1979 av Britt Gerda Hallqvist och berörde de sista två verserna. Melodin räknas som en svensk folkmelodi eftersom dess kompositör är okänd. I 1986 års psalmbok, där psalmen återfinns som nummer 199, används melodin även för psalmerna Som spridda sädeskornen, Som sol om våren stiger och Den blida vår är inne.
Psalmen är i dag en av de mest omtyckta svenskspråkiga sommarpsalmerna, vars tre första verser ofta sjungs på skolavslutningar inför sommarlovet i Sveriges skolor. Även i Finland har Den blomstertid nu kommer en viktig roll vid skolavslutningarna. I de svenskspråkiga skolorna sjunger man den svenska originalversionen medan man i de finskspråkiga skolorna sjunger den finska översättningen med titeln Suvivirsi.
Text
Psalm nr 474 i 1937 års psalmbok
1.
Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.
2.
De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna
som räcker året om.
3.
Man hörer fåglar sjunga
med mångahanda ljud,
skall icke då vår tunga
lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära,
stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära
och fröjda på en gång!
4.
Du milde Jesu Kriste,
Vår glädjesol och sköld,
Ditt ljus och hägn ej briste,
Uppvärm vårt sinnes köld.
Giv kärlekseld i hjärta
Men dämpa lustans brand;
Vänd bort all sorg och smärta
Med mild och mäktig hand.
5.
Du Sarons blomster sköna,
Du lilja i grön dal,
Ack, värdes själen kröna
Med alla dygders tal.
Av Sion må hon fuktas
Med nådens dagg, att hon
Förskönas och befruktas
Som ros på Libanon.
6.
Välsigna årets gröda
Och vattna du vårt land.
Giv oss nödtorftig föda,
Välsigna sjö och strand.
Av himlen drype fetma,
Bespisande vår jord,
Och flöde nådens sötma
Till oss av livets ord.
Psalm nr 394 i 1819 års psalmbok
1.
Den blomstertid nu kommer
Med lust och fägring stor,
Du nalkas, ljufve sommar!
Då gräs och gröda gror.
Med blid och liflig värma
Till allt, som varit dödt,
Sig solens strålar närma;
Och allt blir återfödt.
2.
De fagra blomsterängar
Och åkrens ädla säd,
De rika örtesängar,
Och lundens gröna träd,
De skola oss påminna
Guds godhets rikedom:
Att vi den nåd besinna,
Som räcker året om.
3.
Man hörer foglar sjunga
Med mångahanda ljud:
Skall icke då vår tunga
Lofsäga Herran Gud?
Min själ! upphöj Guds ära,
Stäm upp din glädjesång
Till den, som vill oss nära
Och fröjda på en gång.
4.
Du milde Jesu Christe!
Wår glädjesol och sköld.
Ditt ljus och hägn ej briste;
Uppvärm vårt sinnes köld.
Gif kärlekseld i hjerta,
Men dämpa lustans brand;
Wänd bort all sorg och smärta
Med mild och mäktig hand.
5.
Du Sarons blomster sköna!
Du lilla ilgrön dal!
Ack! värdes själen kröna
Med alla dygders tal.
Af Zion må hon fuktas
Med nådens dagg, att hon
Forskönas och befruktas
Som ros på Libanon.
6.
Wälsigna årets gröda
Och vattna du vårt land.
Gif oss nödtorftig föda,
Wälsigna sjö och strand.
Af himlen drype fetma,
Bespisande vår Jord;
Och flöde nådens sötma
Till oss af lifsens Ord!
Psalm nr 317 i 1695 års psalmbok
1.
THen blomstertijd nu kommer
Medh lust och fägring stoor/
Nu nalkas liufwe Sommar/
Tå gräs och örter groor.
Then blida Sool vpwärmer
Alt hwad haar warit dödt;
Tå hon oss skrider närmar/
Blijr thet på nyo födt.
2.
The fagra blomsterängiar
Och åkrens ädla sädh/
The grönskand’ örtesängiar
Och alla gröna trädh/
The skola oss påminna
Gudz godhets rikedom:
At wij Gudz nådh besinna/
Som räcker åhret om.
3.
Man hörer foglar siunga
Medh mångahanda liudh;
Skal icke tå wår tunga
Lofsäija HErran Gudh?
Min siäl vphög Gudz ähra
Medh lof och glädiesång/
Som frögda wil och nähra
Oss medh wälgierning mång.
4.
Tu ädle JEsu Christe/
Wår glädie-Sool och skijn/
Blif hos oss til wårt sidste;
Vpwärm wårt kalla sinn:
Gif kärleks eld i hierta:
Förnya siäl och and:
Wänd bort all sorg och smärta/
Medh tine milda hand.
5.
Tu Sarons blomster skiöna/
Tu Lilja i grön dahl/
Ach! wärdes siälen kröna
Medh dygder til stort tahl:
Tin nådh lät henne fuchta/
Som dagg vthaf Zion;
At hon må liufligt luchta/
Som roos i Libanon.
6.
Wälsigna åhrets gröda/
Och watna tu wårt land:
Gif oss nödtorftig föda;
Wälsigna siö och strand.
Tin fotspor drype af fetma.
Bespisa medh titt Ord/
Och medh thess liufwe sötma/
Oss vppå thenna jord.
Ackord
C G C Den blomstertid nu kommer Dm C med lust och fägring stor. C G C Du nalkas, ljuva sommar, Dm C då gräs och gröda gror. F Dm G Med blid och livlig värma C Dm C G till allt som varit dött, C G F sig solens strålar närma, Dm G C och allt blir återfött.